fightforyou

Hittade en knöl i mitt högra bröst.
Panik

var till en doktor igår som konstaterade att där var en knöl, fick "remiss" till en bröstklinik och det har jag krånglat med hela dagen.
Jag vill bara komma in och få göra mammografi så jag kan släppa  cancer tankarna i alla fall.
Fan va mycket enklare det hade varit om jag var i sverige så man visste var man skulle vända sig iaf..

usch ajg mår illa

mensen är spårlöst borta också, gravtest visar negativt så jag vet inte vad min kropp håller på med.
Förvirrande och ångesten ligger som ett tryck över bröstet hela tiden.

Ögonen tåras och gråten ligger i halsen hela tiden

panik

min mage vänder sig ut och in

jag vet inte vad jag ska göra, dettaä r lite för mycket för mig :/U

Hittade en knöl i mitt högra bröst.
Panik

var till en doktor igår som konstaterade att där var en knöl, fick "remiss" till en bröstklinik och det har jag krånglat med hela dagen.
Jag vill bara komma in och få göra mammografi så jag kan släppa  cancer tankarna i alla fall.
Fan va mycket enklare det hade varit om jag var i sverige så man visste var man skulle vända sig iaf..

usch ajg mår illa

mensen är spårlöst borta också, gravtest visar negativt så jag vet inte vad min kropp håller på med.
Förvirrande och ångesten ligger som ett tryck över bröstet hela tiden.

Ögonen tåras och gråten ligger i halsen hela tiden

panik

min mage vänder sig ut och in

jag vet inte vad jag ska göra, dettaä r lite för mycket för mig :/U

Jag är riktigt torsk på alkohol det har vi redan konstaterat. Men the downside med alkohol är ju helt klart dagen efter när man känner giftet lämna kroppen och man mår så jävla dåligt.

Det är inte ofta jag har humör men nu har jag det.
Det är som om att alla känslor jag känner, blir 10 gånger så starka som de borde vara.
Sjukt intensivt blir det, både för mig och för de som är runt mig.

Gav nyss min lägenhetskompis en rejäl jävla skrikutskällning. Och jag skäller aldrig.
Usch, men han förtjänade det faktiskt, det säger jag inget om. Det är bara det att jag inte riktigt känner igen mig själv, för jag brukar inte bete mig såhär.

Men de är inte bara de dåliga känslorna som förstärks, utan även de glada.
Det bubblar inom mig när jag är glad, och jag sprudlar - tyvärr så skiftar de väldigt ofta.
Önskar jag kunde vara på en normal nivå.

Åh

Förövrigt älskar jag Dublin, jag är kär.

Det är fruktansvärt för mig denna tid på året, jag trodde att jag kunde undvika det men uppenbarligen inte.
Höstdepp, otroligt jävla jobbigt.

Helt plötsligt bara vänder allt de bra och blir dåligt, motiveringen försvinner och jag vill bara gömma mig.
Vill inte gå upp på morgonen, vill inte se eller höra någonting av någon.
Vill bara vara ensam i mörkret.

Hur slåss man mot den känslan? Jag hatar denna känslan, det är den värsta känslan i världen. Speciellt eftersom att jag verkligen inte vill känna såhär, inte just nu.

Kan jag inte få var stabil och lycklig?
Snälla?

Jag har försökt jag, men det har inte gått så bra.
Antar att det är svårt när man är så långt ifrån varandra som vi är just nu, men jag var i alla fall beredd på att försöka.

Hur som haver så trivs jag fantastiskt bra här i Dublin!
Jobbet är bra, arbetskamraterna är bra, utelivet är fantastiskt, ölen är god ja.. Allting är fan top notch.

Inget att klaga på förutom möjligen regnet.. MEn allvarligt talat - hellre regn än snö. Det blåser lite kallt vissa dagar men ofta så är det varma vindar - Det gillar vi! :))))))))))))))))99

AAAAH

Hoppas alla har det bra, och jag ber om ursäkt om dålig uppdatering.
Är ganska mycket som händer just nu.

Jag har försökt jag, men det har inte gått så bra.
Antar att det är svårt när man är så långt ifrån varandra som vi är just nu, men jag var i alla fall beredd på att försöka.

Hur som haver så trivs jag fantastiskt bra här i Dublin!
Jobbet är bra, arbetskamraterna är bra, utelivet är fantastiskt, ölen är god ja.. Allting är fan top notch.

Inget att klaga på förutom möjligen regnet.. MEn allvarligt talat - hellre regn än snö. Det blåser lite kallt vissa dagar men ofta så är det varma vindar - Det gillar vi! :))))))))))))))))99

AAAAH

Hoppas alla har det bra, och jag ber om ursäkt om dålig uppdatering.
Är ganska mycket som händer just nu.

Trivs redan som fisken i vattnet, känner mig som hemma och det är skönt.
Önskar verkligen att jag slapp känna oro över dig, önskar att du inte fick mig att känna mig så dum, och liten och klängig..
Allt jag vill är att höra din jävla röst, men jag är inte ens värd en minut, och jag vet att jag är löjlig, fan va löjlig jag är och du får mig att känna mig ännu löjligare.
Det gör ont, nu vill jag helst bara gråta..

MEn ska fokusera på att allting är bra här i alla fall, det är jätte roligt att börja nytt jobb, nytt liv, få nya vänner och nya bekantskapskretsar :)
Jag önskar lite att jag kunde stå vid din sida utan att bli svag där.
Jag önskar att du också kunde bry dig så som jag gör, att du skulle ägna mig en minut eller två, men det gör du inte.
Jag är inte värd det :/

Fan va hemskt det är att en människa kan påverka så jävla mycket, bara för att?
Varför?

Nu blire verklighet och ehu. Första dagen på jobbet idag det har gått bra.
Det är väl så mycket jag har att säga ungefär.
Visste att min hjärna skulle spela spel med mig, få mig att tro saker som inte stämmer. Får mig att drömma, önsketänka och allt sånt. Helt ovärt.

Nej jag ska jobba nu, tjäna pengar.
Letar efter ett eget place gör jag för fullt!

Och det är fantastiskt!
Jag trivs jätte bra, med människorna, staden, pulsen, ja allting.
Det enda som är lite konstigt är att allting är bakvänt, jag menar .. Vänstertrafik?!

Idag när jag gick och strosade på gatorna i Dublin så längtade jag så efter honom, önskade han var här för att dela detta med mig. Det är så otroligt! Ett helt nytt ställe, och här ska jag bo!
Det hade varit så underbart om han var här och upplevde alla känslor som jag känner.

Är övetygad om att detta kommer bli jätte bra faktiskt. Jobbet börjar imorgon och jag är så trött!
Har inte sovit någonting på mer än 30 timmar, ganska overkill men så går det :/

Ja jäklar ja. Personerna jag bor med är också härliga människor, precis som mig som älskar att skratta, det är uppskattat :))

Nu saknas bara DU!

Jag har skrivit i denna bloggen i mindre än en månad men mycket har förändrats sen jag började skriva.
Allting är verkligen helt annorlunda nu, I början så visste jag verkligen ingenting och jag tänkte att det bästa man kan göra är att bara ställa ultimatum och dra om det inte blir som man vill på en gång, men jag har verkligen börjat tänka om.

Fan det är väl klart att jag inte ska lämna den människan jag älskar när han behöver mig som mest? Det är ju bara helt iskallt att göra så, fan inte humant.
Även om det finns stunder då jag tvivlar och är rädd så vet jag att vi visst kan klara det, DU kan klara det.
Även om det inte går som man vill från första början så brukar det sluta ganska bra ändå.

Fan livet ger en prövningar och motgångar hela tiden det är bara att lära sig att hantera det på rätt sätt, detta är inget annorlunda än alla andra motgångar, det är bara en motgång och jag (och du) kan övervinna det hur lätt som helst egentligen.
Hitta styrka nu, hitta modet, hitta dig själv, och om en (och en halv) månad så kommer du till mig I Dublin och jag kommer inte släppa taget om dig.
Hur det än blir med allt och med oss så ska du veta att jag alltid kommer finnas där för dig när du behöver det.
Du är en otroligt fin människa, och varje minut med dig är något som jag värdesätter, du får mig att skratta, du får mig att känna mig trygg. Jag kan inte annat än att älska dig. Jag är tacksam över att jag får vara en del av ditt liv.



Jag lämnade honom på tågstationen, det kommer bli oerhört tomt utan honom. Samtidigt var det en lättnad att veta att han kom härifrån. Nu kan jag börja fokusera lite mer på det jag håller på med. Fixa det sista plugget, packa klart mina väskor och göra ett riktigt bra jobb när jag börjar på Måndag.
Och jag kommer räkna dagarna tills du kommer till mig och kramar mig och kysser mig och älskar mig.

Det är ett svårt val av livsväg du har valt, men alla kan göra misstag och du har chansen att börja om. Det är det som är så otroligt bra. Det har inte gått så långt att du inte kan göra någonting åt det och det är skönt!

Fan va hattigt detta inlägg blev, det är bara så mycket jag vill skriva. Jag har oerhört mycket känslor inom mig just nu, både positiva och negativa.
Men de senaste dagarna har jag bara känt mig lugn över allting, bara velat ta vara på varje sekund med dig och försöka göra det bästa utav det.

Det är skönt att känna sig lugn, jag ska nog fortsätta med det.

Tack för idag

Nu ligger han här bredvid mig och sover och det känns så himla skönt att han är här.
Våran sista natt ihop på längre, han åker till sthlm imorgon och jag reser till dublin på söndag :/
Men det ska gå bra, jag måste bara se till att försöka att inte oroa ihjäl mig.


<3 Love you

om hur man slutar ett heroinmissbruk, och hur man fortsätter leva utan att missbruka och hur man hjälper sin älskling att bli fri!
Riktigt nyttig läsning, ni kan gå in här jag har setat och läst hela kvällen, vilket nöje.
Men jag vill hjälpa, jag vill faktiskt ha ett liv med denna människan.
Jag är beredd att kämpa för honom!

SÅ ÄR DET!

Nu ska jag åka och hämta honom o skämma bort med lite mc donalds, vi har inga nyttiga vanor alls :)

Lalala, jag känner mig lugn och nöjd, vet inte varför.
Men på något sätt så känns allting ganska bra, jag gillar när han är ärlig mot mig det är skönt, jag behöver öppenhet.
Det är liksom inte bara drogerna det handlar om, det handlar ju om tillit, jag har ju massa saker med mig från tidigare förhållanden som gör så att jag reagerar som jag gör på vissa saker, på ett visst beteende etc.
Det gör inte saker lättare kan jag säga.
Men jag är ju medveten om det i alla fall!

Nu kära bloggläsare så ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag åka till min kärlek, han har fått Fentanyl nu tydligen så han mår bra ^ Hans mamma har tagit kontakt med soc också; ÄNTLIGEN.
Även om det är han som bestämmer i slutändan så kan det vara en bra början, blev riktigt glad av att höra det.

Så jävla piss att jag lämnar Sverige på söndag men jag håller fan fast vid det jag har sagt; 1 ½ månad sen blir det kidnappning av honom :)

Ah. Dusch var det, idag är en riktigt bra dag känner jag!

och jag tänker stanna kvar vid din sida.
VI ska klara detta.
Vi ska klara detta.
Det finns inget annat.

Du är min och jag är din och även om vi älskar varandra till döds så kommer jag alltid att stå vid din sida.
Jag ska inte svika, när du är svag ska jag vara stark för oss båda.

Vi fixar det här, vi måste bara börja någonstans.
En och en halv månad älskling sen behöver du inte vara kvar här.
Håll ut.


Du behöver inte må bra
för att duga inför mig
jag älskar dig när du mår dåligt med

Du måste inte le för min skull
Din smärta skrämmer inte mig
du skänker mig glädje bara genom att vara

Du behöver inte vara stark inför mig
jag värderar dig inte efter din muskelmassa
eller brist på energi

Du behöver inte bygga upp masker inför mig
jag lär ändå missa dem
och bara se dig som du är ändå

Du är bra som den du är
du är vacker även de dagar
när du själv bara tycker att du är till besvär

Du behöver inte göra dig till för mig
älskade vännen
för mig är du fin precis hur du än är



Jag älskar dig, och jag accepterar det <3

utan jag fyller år också.
Så jag kan redan nu informera om att bloggen kommer hamna åt sidan och jag kommer vara as jävla kalas packad från morgon till kväll hela helgen.
Underbart.

Mr. Opiat behagade att höra av sig igår, jag orkade inte svara på hans jävla sms.
Vill han någe så kan han komma hit och be om ursäkt som vanligt folk, fast ne det kan han ju inte, han är ju van att ta den fege & svages utväg.
oj va elak jag var i mun idag då! Oops :)

Nu kommer snart min älskade farmor hit, den enda i min släkt som inte supit ihjäl sig, trevligt !

Idag har min kost varit 2 stycken chokladbollar.
Känner att jag inte RIKTIGT kan ta hand om mig själv längre :/

Det är en fråga som man får ibland, vissa gånger svarar man bara enkelt "bra" eller "helt okej" och sen frågar man hur den personen mår tillbaka. Så är det, för de flesta människorna skiter totalt i hur man verkligen mår.
Idag fick jag frågan och idag var första gången på riktigt länge som jag svarade ärligt.


Jag har räkningar på över 6000 och ingen inkomst, csn segar me de sista beslutet. Samt skulder på över 50000, och kronofogden flåsar mig i nacken. Jag blev tvungen att försöka bryta med en person som betyder väldigt mycket för mig på grund av hans missbruk och det som gör ondast är att han faktiskt inte verkar bry sig särskilt mycket. (Så mycket energi jag lagt på honom och jag får ingenting tillbaka.. )
Jag super som en idiot för de är enda gången jag får må bra.
Jag har inget liv, jag sover bort dagarna och sen ligger jag i min säng och bara är, gör ingenting alls.
Äter ingenting heller så de bidrar väl till att jag blir mer depp. Det är höst. Jag fyller 22 snart och har fortfarande inte hittat mannen som jag ska få barn med. Ångest som fan över allt som händer och jag kan inte göra något för att ändra min situation för jag orkar helt enkelt inte. Jag funderar starkt på meningen med livet och om det ens är meningen att jag ska vara kvar här.
Men ja man ska väl inte klaga, jag har ju tak över huvudet iaf :)

Så mår jag idag, hur mår ni?

Jag lämnar dig nu medans jag kan, jag har gjort en sista sak i ett försök att hjälpa dig.
Vad? Det kommer du förhoppningsvis att förstå om ett tag.
Jag önskar dig all lycka i livet, jag hoppas att du kommer ta dig ur detta och kunna börja leva ett normalt liv.
Jag tackar för tiden tillsammans med dig då den gjort mig stark och jag har lärt mig så himla mycket.

Det är såhär nu, det blir bäst för oss båda.
Jag behöver också någon som stöttar mig, jag kan inte bara vara den som stöttar.
Jag får vara egoistisk och det är skönt.
Du förtjänar inte min uppmärksamhet längre.

You bring me up just to bring me down, och jag orkar inte det :)

Man lever på hoppet och jag håller tummarna för dig.
Kanske möts våra vägar igen när vi är nyktra och orkat ta tag i svårigheterna?

Du är en fin människa någonstans där under alla droger och lögner, det vet jag.
Jag ska minnas dig som den du var för 5 år sen, inte som den trasiga människa du är idag.

och hur fan kan du vända det till att det är MITT fel?
helvete va arg jag blir.

Jag tänker alltså fel? AAHA
Jag ska göra något åt mitt sätt att tänka och agera?
MHM..
Det är inte du som ska sluta knarka då?

för helvete