fightforyou

Jag vaknar upp på ett främmande ställe, tittar mig runt och det ser ut som en cell. Jag ligger på en madrass, men det är inte mina egna kläder som jag har på mig. Madrassen ligger på ett golv och ingjutet i väggen är någon form av brits. Utöver det så finns inget mer, en dörr, eller två dörrar faktiskt. Och bredvid dörren finns det en sån sak som gör att man kan prata om man håller in en knapp..
Jag reser mig upp sakta, hela rummet snurrar när jag staplar mig fram mot dörren. Trycker in knappen och säger bedjande
- "Kan ni släppa ut mig nu?"
Inget svar men jag hör rörelse utanför dörren. Dörren öppnas och där står en man i uniform och ler hånande och säger:
-"Det blir en halvtimme till för dig lilla gumman"

Jag frågar kaxigt om jag kan få röka i alla fall och han bara skrattar. Jag ber om en filt och ja de fick jag.
Sen satte jag mig inlindad i filten i något som verkade som en evighet men som troligen var en halvtimme. Hur hamnade jag här?

Mannen kommer och låser upp igen, de berättar att de hämtat upp mig utanför krogen och att jag varit väldigt alkohol påverkad.

Det säger mig ingenting alls, det är helt svart från gårdagens bravader. Det sista jag minns är den där äckliga jävla shotten..
Jag får igen mina kläder och grejer, får skriva på ett papper och sen får jag gå. Dom skjutsar inte ens hem mig, vilken service!

Jag bor ganska långt ifrån polisstationen och det var den värsta "walk of shame" jag någonsin haft faktiskt.

Ångesten är komplett, ännu en söndag har jag kommit till.
söndagar är helt klart den värsta dagen på hela veckan. Allt man gjort kommer ikapp en och jag ligger bara och skakar och gråter. Samtidigt som jag känner mig likgiltig och tom. Jag minns ingenting, det är som om jag inte varit där ens en gång. Det skrämmer mig.