fightforyou

Du drog dig undan mig i helgen, idag fick jag reda på varför. En leverans med fentanyl kom i fredags.
Och ja du har tagit.
Efter din nära-döden-upplevelse så sa du, du lovade att du skulle hålla dig undan fentet.
Men allt som kommer ur din jävla käft är tomma, meningslösa ord.

Och sen så är det jag som är fel, som tar saker på fel sätt, jag är för känslig, jag ger dig inte nog med chanser, jag finns inte där. bla bla bla
Fan fan fan.

Jag blir så oerhört ledsen och besviken, arg och sårad. Igen.
och igen och igen.
Och du kommer inte sluta, för varför skulle du det?
JAG är ju i alla fall inte värd att ge upp opppiaterna för, men opiaterna kan du ge upp allting för. Och du tycker inte det är konstigt?

Vafan har jag gett mig in på?