Jag älskar dig så när du är ärlig

Idag har jag fått se och höra hur det går till, allting.
Inatt har jag fått känna din avtändning från fentanylen.
Din ångest, hur ont det gör, hur fixerad du blir.

Wow vilken sjuk värld du lever i, och jag kommer aldrig förstå.
Men jag vill i alla fall försöka, och på något sätt hjälpa.
Inte hjälpa dig droga såklart, det skulle jag aldrig, men hjälpa dig ur tänket du har, ur abstinensen, bort från smärtan.
Jag vill hitta lösningar och inte problem.

Jag har bestämt mig, jag vet att du förhoppningsvis kommer få hjälp på hemmaplan nu av din mamma, men jag vet också att det "inte" kommer fungera så länge som du bor kvar här. Svårt o släppa någonting som är så lätt tillgängligt.

Imorgon ska jag tydligen få uppleva dig med ett ärligt fentanylrus också, även om jag hellre är med dig när du har AT för de känns mer äkta, men för dig så är det väl mer "äkta" när du är "normal" .





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0