fightforyou

Jag tittar på bilder och minnen på dig och mig för 5 år sen, så små, söta och oskyldiga.
Jag hade redan haft min period med diverse droger och du var alltid nykter när jag var full för du skulle ta hand om mig.
Du gjorde allting för mig, du vara den fina, snälla killen som bara brydde dig så jävla mycket och ville att allting skulle bli bra.
Vi träffades varje dag, och varje kväll.
Satt uppe hela nätterna, åt choklad och drack powerking, pratade om livet och kärlek, vänskap och hat.
Du var min bästa vän.
Tillsammans med dig var jag trygg.
Du har alltid fått mig att känna mig så trygg, så säker, och jag kan vara mig inför dig och du älskar mig ändå.

Men någonstans under dessa 5 år så tappade jag dig, och när jag hittade dig igen så var det såhär.
Och nu vill jag inte annat än att bara rädda dig, men jag kan inte. Jag är för svag.
Det gör så ont att jag förlorar dig, för jag vill inte förlora dig.

DU är en så otroligt fin människa och jag älskar dig så fruktansvärt mycket att jag skulle kunna ge upp allt för dig, för att du skulle må bra, för att du skulle bli frisk.

Men jag kan inte göra något annat än att bara se på, och känna hur du försvinner.
Och det gör ont i hjärtat, i magen, i själen.
Det gör fan ont överallt.